nonamn

Ja då var dagen alla längtar till här!!
God Jul på er alla <3

... det känns verkligen som om jag är den enda i hela världen som inte har en kille, eller åtminstone någon som trånar efter mig. Inte har man strulat med någon heller, och livet blir ju inte bättre för det. Det känns som om allt handlar om det. Och nu när man är tonåring finns det så mycket annat man har att oroa sig över, skolan tex, att samtidigt ha kompisar och ett liv men också bra betyg, vara smal och snygg. Att men sen hela tiden känna pressen att man ska ha en pojkvän som lindar armarna om en eller att man ska ut och strula med massa människor som sen inte ens kommer ihåg en.

Ibland känns det bara som jag skulle vilja bli av med det, allt på en kväll, första strulet, kyssen och iväg med oskulden på en enda gång. Men allt detta är saker man kommer komma ihåg, för resten av sitt liv och saker man får komma ihåg så länge är inte saker man vill ångra. Det är speciellt och viktigt. Många av mina vänner tänker på sättet att det bästa bara vore att få det avklarat, jag är bara tyst då, för jag vet att om jag säger emot så kommer jag få blickar tillbaka som säger hur konstig de tycker att jag är.
Jag vill att min första gång ska vara romantisk, i mitt rum, med min pojkvän som jag är kär i och som är kär i mig, inte med någon random snubbe på en fest i en garberob. Bara för att få det gjort.

...detta är väl min dagbok på nätet kan man säga. Och eftersom jag skriver som jag känner så finns det inga namn med här, bara bokstäver, en bokstav för varje person, för varje människa i mitt rätt ordinära liv, därav namnet nonamn alltså inget namn. Det händer inte så mycket och den här bloggen är inte gjord för att jag vill ha ett famöst liv, utan för att jag vill ha ett ställe där jag kan vara mig själv, utan att behöva bry mig om vad mina vänner tycker om det jag skriver.
Så eftersom jag aldrig kan riktigt kan vara mig själv med dom så kan jag väl ge bloggen ett försök till vara den vän jag aldrig fått i det verkliga livet.
Sounds kind of depressing, doesn't it?
Har en annan blogg också, där alla jag känner kan få ta del utav mitt liv. Det är inte hela jag på den bloggen, men för er stackare som snubblar över denna så kan ni veta att på den här sidan finns det 100% äkta människa, och inget annat, inget skit, bara jag. Inga restriktioner, inget fejk, här kommer mitt liv att finnas utblottat för en värld som aldrig kommer att veta vem jag är.